himlenimig

I morgon är det äntligen fredag och tiden kommer stanna igen, som den gör varenda gång jag ser på dig. Varenda gång du rör vid mig och varenda gång jag tänker på dig.......
När tiden stannar kan jag inte göra någonting alls, annat än att bara vara där och just just då. Runtomkring mig går livet vidare och jag missar middagstiden, bussen, tvätten, disken och livet utanför. För all min kraft går åt till att bara vara. Att  bara vara i längtan, i nuet och dået på en och samma gång.
Och i din stjärnstråleblick ligger eoner av frågor och ännu mer av svaren jag undrar över....
Hur kom vi hit? Vad gör vi här? Och varför?
Du är min gåta och jag ligger sömnlös ibland och fösöker att förstå, vill förstå men vet inte om jag vill veta svaret....
Eller nej, det vill jag inte.... Jag vill inte veta något om något svar alls. Jag vill bara vara här, just nu, med dig.
Här i lyckan och förtrollningen , mitt i skogen på den mjuka mossiga stenen vid det nattsvarta tjärnet.
Här stannar jag en stund och blickar ned i det nattsvarta tjärn som lyser av tusen och åter tusen stjärnebloss och du, bara du, vet vad jag tänker på. Här stannar jag, på den mjuka mossiga stenen med allt det himmelska omkring mig och i mig. här stannar jag tills i morgon då jag kliver på tåget till dig.
Sen, när tiden stannar igen, där på perrongen ska jag lova mig själv att aldrig aldrig tänka på svaren eller dess förklaringar förrän jag är redo. Om jag någonsin kommer att bli redo vet jag inte, eller nej jag vill nog inte bli redo.
För jag vill vara förälskad, förundrad,förtrollad, förförd i evigheters evighet av dig.
Jag öppnade mitt hjärta för under och då kom du...........