Och ute är det mörkt och kallt......
Tänker på dig, i din säng när änglarna ser hur du ler i din dröm.
Överallt där du är
finns jag bredvid dig
i dig,
mitt hjärta i ditt och min mun mot ditt inre
din själ som en stilla morgondimma över sommarängen
och som ett barn springer jag på lätta fötter
och lämnar små små spår av kärlek vid dig
i dig
hos dig vill jag lämna mig kvar
inte gå
inte nu
inte sen
någonsin mer
jag ska stanna
och titta
på änglar
på dig
på livet........
och tiden bara stannar.....
I morgon är det äntligen fredag och tiden kommer stanna igen, som den gör varenda gång jag ser på dig. Varenda gång du rör vid mig och varenda gång jag tänker på dig.......
När tiden stannar kan jag inte göra någonting alls, annat än att bara vara där och just just då. Runtomkring mig går livet vidare och jag missar middagstiden, bussen, tvätten, disken och livet utanför. För all min kraft går åt till att bara vara. Att bara vara i längtan, i nuet och dået på en och samma gång.
Och i din stjärnstråleblick ligger eoner av frågor och ännu mer av svaren jag undrar över....
Hur kom vi hit? Vad gör vi här? Och varför?
Du är min gåta och jag ligger sömnlös ibland och fösöker att förstå, vill förstå men vet inte om jag vill veta svaret....
Eller nej, det vill jag inte.... Jag vill inte veta något om något svar alls. Jag vill bara vara här, just nu, med dig.
Här i lyckan och förtrollningen , mitt i skogen på den mjuka mossiga stenen vid det nattsvarta tjärnet.
Här stannar jag en stund och blickar ned i det nattsvarta tjärn som lyser av tusen och åter tusen stjärnebloss och du, bara du, vet vad jag tänker på. Här stannar jag, på den mjuka mossiga stenen med allt det himmelska omkring mig och i mig. här stannar jag tills i morgon då jag kliver på tåget till dig.
Sen, när tiden stannar igen, där på perrongen ska jag lova mig själv att aldrig aldrig tänka på svaren eller dess förklaringar förrän jag är redo. Om jag någonsin kommer att bli redo vet jag inte, eller nej jag vill nog inte bli redo.
För jag vill vara förälskad, förundrad,förtrollad, förförd i evigheters evighet av dig.
Jag öppnade mitt hjärta för under och då kom du...........
När tiden stannar kan jag inte göra någonting alls, annat än att bara vara där och just just då. Runtomkring mig går livet vidare och jag missar middagstiden, bussen, tvätten, disken och livet utanför. För all min kraft går åt till att bara vara. Att bara vara i längtan, i nuet och dået på en och samma gång.
Och i din stjärnstråleblick ligger eoner av frågor och ännu mer av svaren jag undrar över....
Hur kom vi hit? Vad gör vi här? Och varför?
Du är min gåta och jag ligger sömnlös ibland och fösöker att förstå, vill förstå men vet inte om jag vill veta svaret....
Eller nej, det vill jag inte.... Jag vill inte veta något om något svar alls. Jag vill bara vara här, just nu, med dig.
Här i lyckan och förtrollningen , mitt i skogen på den mjuka mossiga stenen vid det nattsvarta tjärnet.
Här stannar jag en stund och blickar ned i det nattsvarta tjärn som lyser av tusen och åter tusen stjärnebloss och du, bara du, vet vad jag tänker på. Här stannar jag, på den mjuka mossiga stenen med allt det himmelska omkring mig och i mig. här stannar jag tills i morgon då jag kliver på tåget till dig.
Sen, när tiden stannar igen, där på perrongen ska jag lova mig själv att aldrig aldrig tänka på svaren eller dess förklaringar förrän jag är redo. Om jag någonsin kommer att bli redo vet jag inte, eller nej jag vill nog inte bli redo.
För jag vill vara förälskad, förundrad,förtrollad, förförd i evigheters evighet av dig.
Jag öppnade mitt hjärta för under och då kom du...........
Och så blev det morgon.....
Ja vad säger man när livet bara vänder, utan att man hann se vad som hände? Som om man satt på första parkett och just sett någon trollkarl eller kvinna trolla bort en hel jumbojet??!!?? Bara så där...
Men, väääänta liiiite nu. Först var det ju så att det stod ett jättestort flygplan här och sen så sa du : Simsalabim . Och nu är planet borta?? Hmmmm...
Så var det för mig när du klev in i mitt liv igen efter 30 år, eller nu var det kanske så att det var jag som klev in i ditt liv? Det var ju jag som hittade dig på Fejan alldeles efter det att du lagt till dig där, du hade ju haft problem med mitt nya efternamn....Haha
Först var det så kul att hitta en kär gammal pojkvän från förr. Någon med en nyckel till ens förflutna. Någon som delat en bit av ens liv den tid då man hade hela livet framför sig och inte visste mycket om någonting alls egentligen. Som tur var...
Någon som skulle kunna bli en trevlig vän i ens nya liv 30 år senare. Någon som man skulle dela gamla minnen åt och skratta åt hur tokig man var eller hur knasiga kläder man hade på den tiden. Inte visste jag då, för två månader sen precis HUR mycket den där mannen på bilden skulle komma att betyda för mig och att hela mitt liv skulle trollas bort som i ett trollslag. Då hade jag nog aldrig vågat skicka den där vänförfrågan till dig, min vackraste underbaraste A. Då hade jag inte stått här i dag med ett huvud som är fyllt av rosa sockervadd, ett hjärta som svämmar över av kärlek till dig, en mage som är fylld till bredden av vackra nykläckta små blåvingefjärilar som fladdrar runt i magen hela hela tiden och som ibland blandas av mörka pukslag av längtan till dig.
Nej, då hade jag suttit kvar i mitt mörka träsk av dåligt mående, sorg och hopplöshet. Utan lusten till att leva på riktigt igen.
Så börjar min kärlek till dig, finaste. Med ett tryck på en tangent på ett gammalt grått och slitet tangentbord.
Tänk att något så slitet och grått och trist kan vara det allra första i en alldeles fantastisk, underbar och sann kärlekssaga. Bara fyra dagar kvar till fredag!!!!
Så var det för mig när du klev in i mitt liv igen efter 30 år, eller nu var det kanske så att det var jag som klev in i ditt liv? Det var ju jag som hittade dig på Fejan alldeles efter det att du lagt till dig där, du hade ju haft problem med mitt nya efternamn....Haha
Först var det så kul att hitta en kär gammal pojkvän från förr. Någon med en nyckel till ens förflutna. Någon som delat en bit av ens liv den tid då man hade hela livet framför sig och inte visste mycket om någonting alls egentligen. Som tur var...
Någon som skulle kunna bli en trevlig vän i ens nya liv 30 år senare. Någon som man skulle dela gamla minnen åt och skratta åt hur tokig man var eller hur knasiga kläder man hade på den tiden. Inte visste jag då, för två månader sen precis HUR mycket den där mannen på bilden skulle komma att betyda för mig och att hela mitt liv skulle trollas bort som i ett trollslag. Då hade jag nog aldrig vågat skicka den där vänförfrågan till dig, min vackraste underbaraste A. Då hade jag inte stått här i dag med ett huvud som är fyllt av rosa sockervadd, ett hjärta som svämmar över av kärlek till dig, en mage som är fylld till bredden av vackra nykläckta små blåvingefjärilar som fladdrar runt i magen hela hela tiden och som ibland blandas av mörka pukslag av längtan till dig.
Nej, då hade jag suttit kvar i mitt mörka träsk av dåligt mående, sorg och hopplöshet. Utan lusten till att leva på riktigt igen.
Så börjar min kärlek till dig, finaste. Med ett tryck på en tangent på ett gammalt grått och slitet tangentbord.
Tänk att något så slitet och grått och trist kan vara det allra första i en alldeles fantastisk, underbar och sann kärlekssaga. Bara fyra dagar kvar till fredag!!!!
